en patetiskjävel med ett långt inlägg med vissa tankar och en känsla av lycka, läs om ni orkar.

heheheh.. Jag känner mig så patetisk ibland, kolla bara på inlägget under lixom, för who cares anyway. Det här är ju förihelvete min blogg och jag bloggar för att jag känner för det och på mitt sätt. Ibland kan man ju nästan tro att det är någon annan, okej nej kanske inte, eller jofan.  Man kan ju undra vad jag vill uppnå med den här bloggen egentligen, och varför jag bloggar överhuvudtaget. Egentligen att jag överhuduvtaget bryr mig om min statistik är också patetiskt, äsch hela jag kan vara patetisk!

Jag är ändå jag och jag har kommit till den punkten att jag verkligen är jag. Vilket taget ett jävligt bra tag, visst händer det vissa stunder att jag faller tillbaka och tänker på att jag måste vara/se ut som någon annan. Men nu för tiden skrattar jag, ja verkligen hjärteligt och med hela magen. Självklart har jag skrattar förut, men inte alls som nu.

Jag ler, jag leker, jag lever, nu. Jag mår bra! Sätta fingret på vad det är som har gjort att det blivit så, kan jag inte, att jag ens säger det är också patetiskt. För det är ju en självklarhet att man ska känna så, vilket även många inte gör. Jag är ser ut som jag gör och de är bara att börja acceptera´t, det borde alla. Så ja, jag kan säga att jag är lyckig. Jag är det. Nu vill jag även tillägga att visst kanske man känner sig nere någon gång ibland och kanske fäller en tår för något ibland. Men det påverkar inte lyckligheten på det sättet, inte i mina ögon i allafall.

Fean alltså, alla är bra på sitt sätt, det är bara att inse´t! Så jävla sjukt att folk ska gå runt och ha värsta dåligt självtroende egentligen. Vart är världen på väg, sinnesjukt nästan. Jag är även en av dom jävlarna som kan klassas i kateogorin: dåligt självförtroende. Ska jag vara ärligt, så tror jag att det gör väldigt många. Men jag jobbar på det, om man nu säger så. Jag vet att jag är som jag är och som sagt börjar jag acceptera det.

Jag har underbara vänner, en underbar mamma, en underbar lillebror, ett såpass underbart liv ändå om man tänker efter. Jag är jag och jag mår bra!

Det här blev långt det, ingen har säkert läst ens, men jag vill inte bara berätta det för andra utan även för mig själv. näääj nu fan måste jag sova och jag kan berätta att jag kommer faila stort imorgon när vi ska ha teknikprov.  Godnatt folket, kyyss! :D

Kommentarer
Postat av: anna

Jag håller med dig om det du skriver! :)

2009-10-19 @ 23:14:33
URL: http://aannnnaaaa.blogg.se/
Postat av: jennifer

håller med dig. fint skrivet! och som du säger så är familjen det allra viktigaste!

2009-10-20 @ 13:04:57
URL: http://blackwedge.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0