.

Shit.. efter att ha varit inne på två av mina vänners bloggar, som jag inte kollat in på några dagar, så grips jag lite smått av panik. Det är bara två veckor kvar till jul och visst hade jag lite koll på det. Men sen läser jag att det bara är tre veckor kvar på det här året. Tre veckor hörrni!

Vad hände med tiden? Vad hände med 2009? Har jag fått ut det jag velat, har jag levt till fullo och vad tänker jag över de här tre veckorna?
Mest av allt så undrar jag vad som hände med hösten, den har verkligen bara flygit förbi. Egentligen skulle det kunna vara snö och värsta vintern. Det känns sjukt, eftersom att det känns som att vi fortfarande är kvar där, mitt i hösten någongång. Fast egentligen så gör det inte det, jag blir helt enkelt förvirrad. Om jag har tänkt efter så har de senaste veckorna bara runnit iväg och varje dag så har jag gått och väntat på något, bättre tider eller något liknande. Jag har inte levt ut dagarna så som jag brukar. Jag har inte varit olycklig, jag har skrattat, men jag har inte tagit vara på tiden och försökt göra den till något bättre. Utan bara gått som i en dvala på något sätt, jag kan inte ens förklara hur och varför.

Jag kan få världens ångest av att tänka att det är ett helt år sedan som man började tänka på allt julbestyr, ett helt år sedan som man köpte den där klänningen, ett helt år sedan man hade håret på det där sättet. För mig känns det inte så, nej det gör inte det. Det känns som att det var igår som jag fick ångest över att mitt hår var så kort och att det var fint just den dagen och att jag vill fixa det på samma sätt just idag.
Men ändå, shit vad mycket det är som har hänt under just 2009. Det har varit ett bra år det har det faktiskt, visst har det funnits dåliga stunder och kanske tider också. Men jag kan faktiskt inte nu komma och tänka på just när.

Något som kan ha skadat min tid är tankar över att behöva vara på ett visst sätt. Men ändå måste jag medge att det har varit så mycket bättre på den fronten nu, än tidigare. Jag kommer alltid in i vissa tankar när det gäller det. Kanske bara får acceptera det helt enkelt och då kanske det blir lättare att tackla undan dom.
Måste slänga in här mitt i alltihopa att jag gått i en dvala för en jävla fuckning kille, som jag på något sätt väntat på. Nu har jag bestämt mig för att tare som kommer och strunta i att han inte alltid vill ha mig. Det finns andra killar, vafan det gör det.

Nu är det ju tre veckor kvar, tre veckor som jag ska göra till något riktigt bra. Tre veckor som jag ska kunna känna mig glad över. Jag vet att jag kan vara glad och social, vilket jag inte varit alla gånger. Jag vet att när jag väl börjar så släpper det. Det är inte svårt att möta nya människor, det är inte svårt att låta folk komma närmre. Det är inte svårt att låta männikor, se den glada, sociala och positiva cornelia. För jag är jag och antingen gillar man det eller inte.


Om ni orkar läst det här så måste ni varit väldigt intresserade eller bara haft allmänt tråkigt. Men jag kände för att bara skriva av mig om det som ploppade upp i mitt huvud. Det var schöönt.
Föresten så är jag hemma och är sjuk, nu ska jag äta glassssie och se på en movie, pöss honeys! ♥